Wednesday, 13 January 2016

Svenska Recensioner

Här kommer tre svenska recensioner:

Koma av Emanuel Blume (2/5)
Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
I en låst sal på sjukhuset sitter Robin, böjd över sjuksängen med vad som en gång var hans flickvän. Det var en olycka, intalar han sig, och ingen kommer någonsin misstänka något annat. För säkerhets skull har han barrikaderat dörren. Då slår hon upp ögonen.

Jag säger: Jag får väl börja med att säga att jag inte är så förtjust i zombielitteratur, men trots det lilla jag läst och mitt motstånd fann jag lite som jag gillade här. Språket kändes krystat och då det inte var några ordentliga inledningar i texten som separerade nutid från dåtid, var jag tvungen att läsa ett par rader innan jag insåg vart jag var. Själva handlingen grep mig aldrig och allt var så otroligt att jag var glad när slutet kom.

2/5 pga. ovanstående. 




Jultomten av Eric Worén (3/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 16

Baksidan säger:
Tomten är änkeman, alkoholist och utan nissar. Mörkret tycks oändligt där han fallit omkull, naken under ett fågelbord. Hur länge överlever man i kylan utan kläder? Och vad händer egentligen med julen?

Jag säger: Detta blir en kort recension då jag inte har så mycket att säga om berättelsen. Den var underhållande nog, men jag tyckte att språket var stelt och bildade en barriär mellan texten och  mig. Tanken bakom berättelsen var intressant och jag hade gärna velat veta mer om hur tomten kom att bli alkoholist, men då skrivet annorlunda.

3/5 mest pga. slutet.





Arca Ferrum av Markus Sköld (4/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 15

Baksidan säger:
De första fem åren eller så görs åtskilliga försök att rensa upp. Trupper skickas ut för att decimera antalet smittade, men expeditionerna resulterar bara i fler och fler smittade.
De är som kackerlackor. Det är så man ser dem. Livsfarliga kackerlackor, men kackerlackor likväl. Och det enda människorna kan göra är att ta sig högre och högre, och hoppas att befästningarna ska hålla.
De flesta tittar inte ner mot marken längre. Det känns bättre att låtsas att de inte existerar, att man har valt att lämna marken för alltid för ett liv i skyskraporna istället för sanningen – att ingen som vill fortsätta leva kan sätta sin fot där nere längre.
Samtidigt har vetenskapen i åratal varnat för att de naturliga resurserna är på väg att ta slut. Nu har de fått rätt. Det finns inget mer att utvinna ur planeten. Den är ett dött skal, uttorkad som en fluga som fastnat mellan fönsterrutor – fullt befolkad av två olika sorters parasiter: människor, och de smittade.
Där någonstans beslutar man sig för att lämna planeten.
De styrande inser dock snabbt att det inte finns material och resurser att bygga rymdarkar för att evakuera hela mänskligheten – något de håller tyst om.
Man bygger bara en ark. Och man kallar den ”Arca Ferrum” – kista av järn.


Jag säger: Det känns alltid konstigt när sammanfattningen är längre än recensionen, men vad kan man göra åt det när man inte har så mycket att säga om själva berättelsen då minnet sviker?


Arca Ferrum var spännande nog att hålla min uppmärksamhet till slutet. Protagonisten gör det som krävs för att försöka komma med på Arca Ferrum om berättelsen varit längre och jag önskar att berättelsen var längre och mer välutvecklad då jag precis hade börjat njuta när det tog slut.

No comments:

Post a Comment