Wednesday, 20 January 2016

Nio månader av Cia Sigesgård (4.5/5)

Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. 
När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan.


Jag säger: Oväntat fängslande; och trots att jag inte vanligtvis tycker om skräcklitteratur/thrillers kunde jag inte läsa den snabbt nog.
berättelsen är uppdelad i nio kapitel, ett för var månad, och berättarrösten varierar mellan Emma och Daniel så att man ser hur de båda upplever graviditeten och varandra. Båda två kändes trovärdiga och trots att jag hela tiden önskade att inget illa skulle hända dem visste jag att något väntade mot slutet.

Och vilket slut.

4.5/5 då jag gärna läser mer av Sigesgård.

Monday, 18 January 2016

A Greyhound of a Girl by Roddy Doyle (2/5)

First published: 2011
Page count: 168
The back says: Mary’s great-grandmother is a ghost. But she’s not an old ghost. She’s a young woman who never lived to see her children grow up. Now she’s back on an urgent mission. She needs Mary’s help to give a dying woman one last, glorious adventure...

I say: I expected so much more from this that I was ultimately disappointed pretty much all the way through.

With nearly everything.

I do realise that this is a children’s book, but even as such I found the language, though appropriate, incredibly repetitive and exasperating. Yes, this is how they spoke, but it grated something awful. The plot itself was so unbelievable I couldn’t find the interest and just kept reading for the sake of it.

Then there was Mary who I found insolent and trying, although I assume one is meant to find her endearing. Tansey, the dead grandmother, and Emer, the grandmother, were interesting enough, but the mother’s character felt more like a filler.

2/5 for all the above reasons, but I’ll still give Doyle another go in the future. 

Friday, 15 January 2016

From Russia with Love by Ian Fleming (3/5)

First published: 1957
Page count: 268
The back says: James Bond is marked for death by the Soviet counterintelligence agency SMERSH in Ian Fleming’s masterful spy thriller, and the novel that President John F. Kennedy named one of his favorite books of all time.

SMERSH stands for “Death to Spies” and there’s no secret agent they’d like to disgrace and destroy more than 007, James Bond. But ensnaring the British Secret Service’s most lethal operative will require a lure so tempting even he can’t resist. Enter Tatiana Romanova, a ravishing Russian spy whose “defection” springs a trap designed with clockwork precision. Her mission: seduce Bond, then flee to the West on the Orient Express. Waiting in the shadows are two of Ian Fleming’s most vividly drawn villains: Red Grant, SMERSH’s deadliest assassin, and the sinister operations chief Rosa Klebb — five feet four inches of pure killing power.

I say: I can’t stand James Bond, as can be told by previous reviews and will not even comment on his character. Thankfully, this is the last of the novels I have to read for the 100 Classics Challenge.

Why there had to be so many of them, I’ll never know...

The first part of this instalment is dedicated to SMERSH and the reasons they want Bond dead. We are introduced to the main players of the organisation and find out the story behind the assassin Red Grant, as well as the spy, Tatiana Romanova, who is sent to entrap Bond. All of this I found immensely interesting and it is only when Bond is introduced to the story, about one third into the novel, that my interest started to wane.

Everything.
Was.
So.
Ridiculous.

As per usual.

Bond, being so focussed on bedding Tatiana agrees to take the train from Istanbul to Paris for 4 nights rather than flying straight to London. That in itself is one of the silliest plot devices I have ever read, but makes perfect sense since Bond is a fucking asshole Fleming needed a reason to create some form of drama and suspense.

Sigh.

Of course, there are Russians on the train. Of course Bond survives in the most ludicrous of ways. Of course, of course, of course...

3/5 because I figure that since a third of the book was rather good, I’d be generous. 

Wednesday, 13 January 2016

Svenska Recensioner

Här kommer tre svenska recensioner:

Koma av Emanuel Blume (2/5)
Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
I en låst sal på sjukhuset sitter Robin, böjd över sjuksängen med vad som en gång var hans flickvän. Det var en olycka, intalar han sig, och ingen kommer någonsin misstänka något annat. För säkerhets skull har han barrikaderat dörren. Då slår hon upp ögonen.

Jag säger: Jag får väl börja med att säga att jag inte är så förtjust i zombielitteratur, men trots det lilla jag läst och mitt motstånd fann jag lite som jag gillade här. Språket kändes krystat och då det inte var några ordentliga inledningar i texten som separerade nutid från dåtid, var jag tvungen att läsa ett par rader innan jag insåg vart jag var. Själva handlingen grep mig aldrig och allt var så otroligt att jag var glad när slutet kom.

2/5 pga. ovanstående. 




Jultomten av Eric Worén (3/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 16

Baksidan säger:
Tomten är änkeman, alkoholist och utan nissar. Mörkret tycks oändligt där han fallit omkull, naken under ett fågelbord. Hur länge överlever man i kylan utan kläder? Och vad händer egentligen med julen?

Jag säger: Detta blir en kort recension då jag inte har så mycket att säga om berättelsen. Den var underhållande nog, men jag tyckte att språket var stelt och bildade en barriär mellan texten och  mig. Tanken bakom berättelsen var intressant och jag hade gärna velat veta mer om hur tomten kom att bli alkoholist, men då skrivet annorlunda.

3/5 mest pga. slutet.





Arca Ferrum av Markus Sköld (4/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 15

Baksidan säger:
De första fem åren eller så görs åtskilliga försök att rensa upp. Trupper skickas ut för att decimera antalet smittade, men expeditionerna resulterar bara i fler och fler smittade.
De är som kackerlackor. Det är så man ser dem. Livsfarliga kackerlackor, men kackerlackor likväl. Och det enda människorna kan göra är att ta sig högre och högre, och hoppas att befästningarna ska hålla.
De flesta tittar inte ner mot marken längre. Det känns bättre att låtsas att de inte existerar, att man har valt att lämna marken för alltid för ett liv i skyskraporna istället för sanningen – att ingen som vill fortsätta leva kan sätta sin fot där nere längre.
Samtidigt har vetenskapen i åratal varnat för att de naturliga resurserna är på väg att ta slut. Nu har de fått rätt. Det finns inget mer att utvinna ur planeten. Den är ett dött skal, uttorkad som en fluga som fastnat mellan fönsterrutor – fullt befolkad av två olika sorters parasiter: människor, och de smittade.
Där någonstans beslutar man sig för att lämna planeten.
De styrande inser dock snabbt att det inte finns material och resurser att bygga rymdarkar för att evakuera hela mänskligheten – något de håller tyst om.
Man bygger bara en ark. Och man kallar den ”Arca Ferrum” – kista av järn.


Jag säger: Det känns alltid konstigt när sammanfattningen är längre än recensionen, men vad kan man göra åt det när man inte har så mycket att säga om själva berättelsen då minnet sviker?


Arca Ferrum var spännande nog att hålla min uppmärksamhet till slutet. Protagonisten gör det som krävs för att försöka komma med på Arca Ferrum om berättelsen varit längre och jag önskar att berättelsen var längre och mer välutvecklad då jag precis hade börjat njuta när det tog slut.

Monday, 11 January 2016

Scoop by Evelyn Waugh (2.5/5)

First published: 1937
Page count: 222
The back says: Lord Copper, newspaper magnate and proprietor of the "Daily Beast", has always prided himself on his intuitive flair for spotting ace reporters. That is not to say he has not made the odd blunder, however, and may in a moment of weakness make another. Acting on a dinner-party tip from Mrs Algernon Smith, he feels convinced that he has hit on just the chap to cover a promising little war in the African Republic of Ishmaelia.
One of Waugh's most exuberant comedies, "Scoop" is a brilliantly irreverent satire of "Fleet Street" and its hectic pursuit of hot news.

I say: Yet another book I never would have touched were it not that for the insipid 100 Classics Challenge, even though I did vow to read more of Waugh’s work after finishing both A Handful of Dust and Vile Bodies.

This time, however, I think I’m done.

Mr Boot, mistaken for another journalist with that name, is sent to cover the war in Ishmaelia where he, not being a proper correspondence journalist, encounters quite a few predicaments. One of them being that when one journalist makes up news, all the others send similar reports and Boots is told to do the same, knowing very well that it’s all a lie. Another being that he is too naïve to know when he is being take advantage of until it’s too late.

Of course...

Satire.

With Waugh I have come to expect nothing but satire, and I am, quite frankly, no longer interested. Few things in this novel grabbed my attention long enough and where I'd previously considered his work somewhat entertaining, I found Scoop tiresome and self-important.

2.5/5 because at the end of the day this was nothing more than a tired meh.

Wednesday, 6 January 2016

Svenska Recensioner

Här kommer tre korta recensioner på tre svenska noveller.

Det svarta molnet av Markus Sköld (3/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 21

Baksidan säger: ”Det svarta molnet” utspelar sig i en värld långt in i framtiden. Rymden har koloniserats under flera generationer. I de centrala systemen råder lag och ordning. I utkanterna däremot är lag och ordning påtagligt långt borta. Civilisationens bekvämligheter är hårdvaluta och även om hypermodern teknik existerar så fungerar den ofta dåligt på de outvecklade planeterna. Människan är desillusionerad efter generationer i rymden utan att träffa på andra intelligenta livsformer. Trots det, eller kanske just på grund av det, frodas spekulationerna kring ett mystiskt fenomen som påträffas då och då i den expanderande världen: svarta moln. Ingen vet varifrån de kommer. Det enda man vet är att man bör undvika dem.

Jag säger: Jag har inte mycket att säga om denna då den var väldigt utsägelsebar och utan spänning eller interessemoment. Hjälp, svarta moln! var en bra premiss som aldrig riktigt utforskades, så allt kändes lite meh.



Flickan på centralen av Mim Sörensson (3/5)
Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
Varje dag på väg till skolan passerar Pontus centralstationen. För det mesta går han innesluten i sig själv och lägger inte märke till omgivningen. Men så en dag faller hans blick på en liten flicka som sitter till synes övergiven på en bänk. Och Pontus inser att han sett henne förut. Många gånger...

Jag säger: Åh, detta kunde ha varit så mycket bättre än det var...
Kort sagt kändes det mesta med denna historia krystat. Kanske är det pga. att det skulle vara x antal ord eller så kanske Sörensson ville ha berättelsen så kort, men för mig kändes det som att vi blev introducerade till flickan på bänken och sen hände någonting och hux flux var vi vid slutet, och jag var inte tillfredsställd.

3/5 då jag knappt hann komma in i berättelsen innan den var slut. Sen så stod det att Pontus var olika gammal på olika ställen i texten, så någon borde gå igenom texten en gång till.




Som en fisk av Ren Xiaowen (3/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 55
Översättning till svenska av: Eva Ekeroth

Baksidan säger:
Sedan barnsben har Eva känt sig dragen till havet men efter att ha förlorat sina föräldrar måste hon bo hos sin morbror och hans fru som säljer fisk till stadens restauranger. En dag flyttar Eva ut på gården och lever sin tillvaro i en vattenfylld tunna. Snart står hela världen i farstun och undrar över detta märkliga fenomen...

Jag säger: ibland läser jag böcker som jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva eller recensera, och detta är ett sånt tillfälle. Efter att en dag lyckts simma ute i havet på egen hand blir Eva omhändertagen av sin morbror och fru. Då hon helst av allt vill vara i vatten, lever hon till slut i en tunna på deras bakgård. Inom kort får byborna reda på hennes existens och efter mycket om och men säljer morbrorn Eva till en man med ett akvarium där hon förväntas simma och uppträda inför besökarna...
Mer än bara berättelse om Evas liv handlar novellen om mycket annat som händer oss i livet; svek, tillhörighet och drömmar. Eva fick genomgå mycket mer än hon förtjänade och det var flera gånger under berättelsens gång som jag bara ville att det skulle ordna sig för henne – och det illa kvickt...

Men sånt bestämmer inte jag.

3/5 då jag kände att vissa delar av berättelsen inte var tillräckligt sammanhängande och då tiden efter hon kommit till akvariet inte kändes trovärdig. 

Monday, 4 January 2016

Let's Try Again

Last year was a rough one, for many reasons that I shall not dwell upon. It manifested itself in, amongst other ways, me not reading as much, as careful or as joyful as I am used to. Reading became a chore, and thus the blog became a chore; neglected, because other things mattered more. But then in December things began to clear up and I slowly started finding my way back to literature again.

Finally.

A calendar will never be the gatekeeper of my beginnings and endings so we simply - not ceremoniously - tipped our hat to twenty fifteen as we move forward on a journey already started...

Hopefully this will be the year we finally finish our challenges and allow ourselves to start new ones.