Wednesday, 28 October 2015

Snöflingor av Marita Hallenberg Linkruus (3.5/5)

Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 10

Baksidan säger:
"Vi kan inte hjälpa honom på fjället. Du kanske kan övertala honom att flytta ner till byn?" 
Hon hade knackat på dörren till stugan, väntat sig att möta sin far, stor och ståtlig, men framför henne hade stått en alltför gammal gubbe, han såg då bra mycket äldre ut än sextiotre, böjd och rynkig, liten, som om han krympt. Hon hade torkat bort en tår ur ögonvrån; det var väl vinden.

Hon har inte varit hemma på mer än tjugo år. Livet kan vara oförsonligt och hon har insett att hon inte vill vara det.


Jag säger:
En kort berättelse där språket och känslan de förmedlar tar större utrymme än berättelsen i sig, som ju egentligen inte är så värst märkvärdig: dotter åker tillbaka till föräldrahemmet för att se till så att pappan lever och väl där inser att det ibland är bättre att förlåta och bygga en trevligare framtid. 

Jag tycker verkligen om Linkruus och hoppas att hon i framtiden skriver något längre. 

Monday, 26 October 2015

The Proposal by Anton Chekhov (4/5)

First published: 1888-89
Original title: Предложение
Original language: Russian
Translation to English by: Julius West
GoodReads says: The story tells of the efforts of a nervous and excitable man who starts to propose to an attractive young woman, but who gets into a tremendous quarrel over a boundary line.

I say: I didn’t like this as I was reading it, nor directly after. However, a few days later I found myself smiling to myself at the sheer absurdity of the story and have now talked myself into re-reading it to see if it really is great or if my memory is playing tricks on me. 

Lomov goes over to his neighbour’s house to ask for his daughter's hand in marriage, but ends up in an argument over land that leads to hilarious, and very unexpected, consequences. At the time of reading I thought Chekhov was being terribly silly, but this would be amazing on stage.
 


4/5 in hindsight.

Friday, 23 October 2015

On the High Road by Anton Chekhov (3/5)

First published: 1884
Original title: На большой дороге
Original language: Russian
Translation to English by: Julius West
The back says: No synopsis available...

I say: The play takes place in Tihon’s bar where the usual suspects hang out; the ruined landowner turned drunk without any money begging for drinks, some pilgrims who only want to sleep but cannot seem to refrain from commenting on the goings-on around them, the owner whom nobody seems to listen to, and some other random people. There were a lot of different conversations and life stories, but the one that stuck with me was of the ruined landowner, Bortsov, whose wife deceived him and led him to drink. It was a sad story – if not an unusual one – and it did somewhat pain me the way that he was mocked for it. 

I say “somewhat” because I did laugh at some of the insults.
In fact, the best thing about this play were the insults and witticism such as this:

They try to cure every sort of disease, and it never occurs to them that more people die of women than of disease...”


3/5 because although I enjoyed it, the ends was predictable and sort of meh.

Wednesday, 21 October 2015

Änkekonserveringen av Marita Hallenberg Linkruus (4/5)

Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 15

Baksidan säger:
Hennes blick var kall, hållningen avvisande, och Mattias som inte hade någon erfarenhet av kvinnor visste inte hur han skulle lägga orden för att hon skulle förstå.
"Vi är nu man och hustru." Det lät anklagande. "Jag menar ..."
"Det må så vara att Gud ger dig rätten att dela säng med mig men jag gör det inte. Du har fått din tjänst, ett hem och ett tjänstehjon. Nöj dig med det." Hon föste ut honom ur rummet och stängde dörren.

Mattias har accepterat en kyrkoherdetjänst med änkekonservering i fattig gränsbygd. Han förstår inte varför hans nyblivna hustru vägrar honom tillträde till den äkta sängen men så småningom går det upp för honom varför prästänkan inte lockat någon annan sökande till tjänsten. Nästa gång han har tjänstgöring i en avlägsen del av församlingen ser han till att komma hem en dag tidigare än väntat...


Jag säger: En kort och intressant berättelse som slutade någorlunda oväntat. Trots längden så lyckas Linkruus dra in läsaren i berättelsen direkt, och trots att jag oftast inte tycker om föraningar i berättelser, så fungerade det bra här då jag inte behövde vänta så länge på upplösningen.
 

Språket var sparsmakat och tidsenligt (antar jag), och jag hade gärna läst en hel roman om Mattias och hans nya liv. 

Wednesday, 7 October 2015

Ofantligt mycket tid av A Yi (3/5)

Publiceringsdatum: 2015
Originalspråk: Kinesiska
Översatt till Svenska av: Eva Ekeroth
Antal sidor: 23

Baksidan säger:
En person hittar ett oöppnat brev i en soptunna, ställt till en forskare vid den högaktade akademien för samhällsvetenskap. Han tar det nyfiket med sig och läser det på tunnelbanan på väg hem. Helt tagen av innehållet sätter han sig framför datorn och knattrar in det i tron att han fått en stor och viktig uppgift att uträtta, nämligen att sprida informationen vidare till alla människor i hela världen...

Jag säger: En kort historia där brevskrivaren tror sig ha räknat ut meningen med livet, bokstavligen talat. Tyvärr så försvinner mycket att det filosofiska i redogörelser och rättfärdigande av författaren till brevets liv och handlingar. Stundtals känns det mer som att läsa ett försvarstal är en uppenbarelse.

3/5 då det fanns en del frågor som tål att tänka på. 

Monday, 5 October 2015

A Hero of our Time by Mikhail Lermontov (5/5)


Translation to English by: Paul Foote, 1966
Page count: 168
First published: 1839 (revised in 1841)
Original title: Герой нашего времени, Geroy nashego vremeni
Original language: Russian

The back says:Proud, wilful and intensely charismatic, Pechorin is bored by the stifling world that envelops him. With a predatory energy for any activity that will relieve his ennui, he embarks on a series of adventures, encountering smugglers, brigands, soldiers, lovers and rivals – and leaving a trail of broken hearts behind him. With its cynical, immoral hero, Lermontov’s novel outraged many critics when it was published in 1840. Yet it was also a literary landmark: an acutely observed psychological novel, narrated from a number of different perspectives, through which the true and complex nature of Pechorin slowly emerges.



I say: I have been seeing this as a recommendation on GoodReads for quite some time, and the second I saw it at the library I picked it up. Having gone far too long without reading anything Russian, this was a surprisingly quick and joyful read.

I have a new bibliography to explore.

The novel is composed of 3 parts: the first being the narrator telling of how during his travels somewhere in the Russian landscape met Captain Maxim Maxymich who, while stranded in a blizzard, tells of his life with Pechorin. A while later the narrator chances upon Maxim Maxymich again and together they wait for Pechorin who makes a brief appearance which ends with the narrator being given Pechorin’s diaries. The second part of the novel is composed of those diary entries and the third part a conclusion by the narrator.

Despite it sounding a tad silly when written down, Lermontov connects the parts nicely.

The narrator justifies why he considers Pechorin a hero of our time, whereas I am unprepared to make any such declarations. I haven’t even decided whether or not I like Pechorin and the biggest reason is probably because he reminds me a lot of myself, which makes me question all the qualities he possessed that were deemed bad. He is, in a lot of ways, a very selfish man; but at the same time his selfishness doesn’t really cause anybody any direct harm – unlike his envy. At one point he writes:

I lied, but I wanted to bait him. I was born with a passion for contradiction. My whole life has been nothing but a series of dismal, unsuccessful attempts to go against heart or reason. An enthusiast turns me cold as ice, and I fancy that frequent contact with a languid phlegmatic would turn me into an ardent idealist.
- p. 77

This was my first work by Lermontov, and definitely not the last, and even though I did grow weary of the descriptions of the scenery the story moved along with both swift and detail. I loved Pechorin’s diaries, especially when juxtaposed to how Maxim Maxymich saw him.

5/5 for amazingness that made me think.