Wednesday, 3 July 2013

Amatka av Karin Tidbeck (2.5/5)

Publiceringsdatum: 2012
Antal sidor: 224

Baksidan säger: I en instabil värld betyder rutiner allt. Minsta förändring, minsta slarv, kan innebära en katastrof. Vanja slarvar inte och anförtros därför uppdraget att undersöka hygienvanorna i det avlägsna Amatka. Men snart uppfylls hon av Amatkas gåtor. Varför konfiskeras allt papper? Och vad hände egentligen vid storbranden i rekreationshallen, den som styrelsen bestämt att ingen ska prata om?

Leve pionjärerna! Leve Amatkas kollektiv!

Jag säger: Ugh. Jag förväntade mig så mycket mer av den här boken att det slutade i ren besvikelse. Början av boken var allt som jag älskar med dystopier; en okänd ny värld där invånarna inte ifrågasätter någonting dit Vanja dyker upp med frågor som alla undviker. Vi får små ledtrådar som till en början inte betyder så mycket och förvirrar mer än de förklarar – vilket är bra. Men sen när själva upplösningen kom så blev jag bara frustrerad.

Vad det här allt?

Det kunde ha blivit så mycket bättre; så mycket mer trovärdigt.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Tidbecks prosa; det hela flöt ju på i sin egen takt utan märkvärdigheter. Det var inte dåligt, men inte heller bra – bara meh. Kanske läser jag något annat verk av Tidbeck om jag skulle snubbla över det, men annars så räcker det gott och väl med Amatka.

No comments:

Post a Comment