Monday, 24 June 2013

Svinalängorna av Susanna Alakoski (5/5)

Publiceringsdatum: 2006
Antal sidor: 259

Baksidan säger:
Leena har två bästa vänner. Åse är nästan den enda hon känner som inte har en pappa som super, men hennes mamma brukar bli full så det jämnar ut sig. Riittas pappa är full nästan varje dag.

Ett nybyggt bostadsområde i Ystad fylls på 60-talet av invandrarfamiljer och låginkomsttagare. För Leena och hennes finska föräldrar är den nya lägenheten höjden av lyx: tre rum, balkong, parkett. Av kommunen får kvarteret snart namnet Svinalängorna.

De brandgula trevåningshusen blir en samlande plats för Susanna Alakoskis roman om Leena, som klarögt och fartfyllt berättar om sig själv, sina föräldrar och grannar och alla de dråpliga och drastiska händelser som utspelar sig runt henne. Men skrattet fastnar i halsen när denna barndomsskildrings verkliga karaktär börjar skönjas. Leena, hennes syskon och vänner kastas i skrämmande ryck mellan perioder av skenbar ordning och fullkomligt kaos, och när boken är slut har vi tagit del av en skakande berättelse om klassamhälle och barns utsatthet och överlevnadskraft.


Jag säger: Nu har det gått några månader sedan jag läste ut den här, och trots att jag inte minns detaljerna så finns känslan kvar – och den är obehaglig men hoppfull. Den är berättad ur Leenas perspektiv från åldrarna 6 till 14, så det är genom ett barns oskyldiga ögon vi tar del av livet i Svinalängorna. Men eftersom Leenas föräldrar är alkoholister dröjer det inte länge innan oskyldigheten försvinner och tonen i berättelsen mörknar.

Det som jag minns mest är skammen som Leena känner över att ha alkoholiserade föräldrar, hur hon jämför sin tillvaro med sina kompisars och hur hon får ta vuxet ansvar vid så ung ålder. Men det är inte enbart misär utan även mycket humor och oväsentliga saker som barn gör och som fick Leena att glömma bort sin familj ett tag.

Alakoskis språk och beskrivningar är en viktig del av romanen. Hon förskönar inte någonting och därför känns det speciellt träffande när det presenteras ur ett barns perspektiv. Jag gillar även att det var finlandssvenska uttryck som användes vilket fick det att kännas mer autentiskt.

Kort och gott så kunde jag inte lägga boken ifrån mig förrän den var slut, och kommer säkert att läsa om den i framtiden.

No comments:

Post a Comment