Wednesday, 22 May 2013

Flickan i Frack av Hjalmar Bergman (3/5)

Publiceringsdatum: 1925
Antal sidor: 123

Baksidan säger: En flicka i frack! En flicka i frack – i frack – i frack –


Vem såg henne först? Antagligen kapellmästare. Han sparkade omkull notstället och satte sig. Och vem såg henne därnäst? Så gott som hela balsalen på en gång. Och alla kände genast igen henne. Alla såg och insåg att detta var Katja Kock. Sen insåg de ingenting mer. Och hur skulle de ha kunnat gissa sig till orsaken till hennes besynnerliga uppträdande? Skandalen var ett faktum...

Jag säger: Katja har precis tagit studenten och när hon fråga sin far efter pengar att köpa en klänning till balen får hon ett nej. Hennes bror Curry (!) fick en frack när han tog studenten och Katja förstår inte varför hon ska behöva lida endast för att hon är kvinna. Så hon bestämmer sig för att gå till balen i Currys frack.

Som väntat blir det skandal. Och även fast rektorn ger sitt samtycke, slutar det med att Katjas far kommer och hämtar hem henne.

Sedan händer det annat som jag inte tänker gå in på då det spolierar för mycket.

Trots att jag inte tycker om påträngande berättare, så var det till större delen inte så väldigt irriterande i den här novellen. Berättaren kom med sina pikar, sin sarkasm och sina åsikter titt som tätt, och det behövdes nästan, eftersom han förklarade hur det var för kvinnor på den tiden. Jag är inte så insatt i kvinnofrågan på 1920-talet – eller samhällslivet - så det var skönt att få höra hur folk betedde sig till största delen.

Det är alltså inte bara genus som tas upp i Flickan i Frack, utan även hur småstadslivet ser ut. En del av konsekvenserna av Katjas uppförande är att hela stadens invånare tycks vända sig emot henne – och då även hennes far och bror – och det känns idag väldigt extremt.

Den enda hon gjorde var ju att sätta på sig en frack.

Trots att hon till en början inte satte på sig frakten för att skapa skandal – hon ville bara visa sin far hur orättvis han var – så slutar det med att hon inser hur utsatta kvinnor är i samhället, och väljer att försöka göra någonting åt det.

Kort och gott så var det en trevlig liten historia som presenterades med en bra blandning av humor och allvar.

Tuesday, 21 May 2013

Abandoned: Life After Death by Damien Echols

First published: 2012
Page count: 399


The back says: In 1993, teenagers Damien Echols, Jason Baldwin, and Jessie Misskelley, Jr. - who have come to be known as the West Memphis Three - were arrested for the murders of three eight-year-old boys in Arkansas. The ensuing trial was marked by tampered evidence, false testimony, and public hysteria. Baldwin and Misskelley were sentenced to life in prison, while eighteen-year-old Echols, deemed the 'ringleader,' was sentenced to death. Over the next two decades, the three men became known worldwide as a symbol of wrongful conviction and imprisonment, with thousands of supporters and many notable celebrities calling for a new trial. In a shocking turn of events, all three men were released in August 2011.

Now Echols shares his story in full - from abuse by prison guards and wardens, to portraits of fellow inmates and deplorable living conditions, to the incredible reserves of patience and perseverance that kept him alive and sane while incarcerated for nearly two decades.

I say: I saw an interview with Echols a couple of months ago and found his story very interesting, so it was with great excitement (if I may) that I picked this up. However, after struggling through the preface I found myself focusing more on the quality of the writing than the actual story. I was annoyed by the poor sentence structure, repetitious phrases, and really bad metaphors.

The prose was just awkward and disjointed.

Despite this I struggled on, determined to find out what had led Echols to Death Row – and what got him out – but after about five attempts, I give up at page 44.

A lot of people apparently love this (judging by a quick check on GoodReads) but I just couldn’t stand the writing.

Monday, 20 May 2013

Mig Blir Du Snart Kär I av Nanna Johansson (2/5)

Publiceringsdatum: 2010
Antal sidor: 128

Baksidan säger: Varje dag rider Nanna Johansson till tecknarstudion på sitt dresserade näbbdjur. Beundrarskarorna slänger suspensoarer med telefonnummer på efter henne, den rare sekreteraren Boobie-Boy serverar kaffe och fruktsallad. Affärerna går helt enkelt lysande.


Efter supereffektivt ritande är hon nu klar med en ny samling porträtt av vår sorgliga verklighet. Mansväldet och alla dess tarvliga påhejare får huka, för här slipper ingen undan. Vänsterkillar som gillar naturliga tjejer och USA:s omvända homos får sina fiskar varma. Livsnjutare, Super Mario, 2 ½ män, fallosarkitektur och vänner utan liv ges en omgång smörj, liksom kommentarsfältshatare och trista typer utan självinsikt.

Mig blir du snart kär i är en bok om egocentrism som handlar om dig.

Jag säger: Jag förväntade mig mycket mer av den här. Varför vet jag inte riktigt då jag läst några av Johanssons blogginlägg (som en väninna på Facebook gillar att länka till) och aldrig riktigt gillat dem. Men biblioteket hade denna och det kosta mig inte mer än en kort promenad att hämta upp den, så jag tänkte att jag testar.

Visst skrattade jag några gånger, men mest så suckade jag. Jag orkar inte med Johanssons typ av humor, och då satir bygger väldigt mycket på humor så faller det mesta platt. Det här med fallosarkitektur känns så otroligt uttjatat och gjort till döds, och det vulgära språket och teckningarna kändes mer omogna än provocerande.

Jag vet inte ens om det var meningen att vara provocerande, men tråkigt var det i alla fall.

2/5 får den av mig, men jag vet ett antal människor som säkert älskar den.

Tuesday, 14 May 2013

The Irony of it All...

Or just the blog name.

I'm in the middle at the beginning of writing an essay on the metafictional narrative in Moscow 2042, which is the main reason I haven't been reading or posting that much lately (that, and major migraines). I must say, I do miss reading for the sheer pleasure of it, but I am also loving all this research about metafiction.

I've got a few reviews that I haven't posted yet, so I may do that over the next couple of weeks. Otherwise it'll be a quiet month on the blog (and madness in my head).

Tuesday, 7 May 2013

Hell's Angels: A Strange and Terrible Saga by Hunter S. Thompson (3.5/5)

First published: 1967
Page count: 265


The back says: "California, Labor Day weekend . . . early, with ocean fog still in the streets, outlaw motorcyclists wearing chains, shades and greasy Levis roll out from damp garages, all-night diners and cast-off one-night pads in Frisco, Hollywood, Berdoo and East Oakland, heading for the Monterey peninsula, north of Big Sur. . . The Menace is loose again."  Thus begins Hunter S. Thompson's vivid account of his experiences with California's most notorious motorcycle gang, the Hell's Angels.   In the mid-1960s, Thompson spent almost two years living with the controversial An-gels, cycling up and down the coast, revealing in the anarchic spirit of their clan, and, as befits their name, raising hell. His book successfully captures a singular moment in American history, when the biker lifestyle was first defined, and when such countercultural movements were electrifying and horrifying America. Thompson, the creator of Gonzo journalism, writes with his usual bravado, energy, and brutal honesty, and with a nuanced and incisive eye; as The New Yorker pointed out, "For all its uninhibited and sardonic humor, Thompson's book is a thoughtful piece of work." As illuminating now as when originally published in 1967, Hell's Angels is a gripping portrait, and the best account we have of the truth behind an American legend.

I say: I don’t really know what to say about this because there is so much information and so many emotions to be found in this rather short and fast read. I have never had any encounter with the Hells Angels, and even though some of the people Thompson met during his year amongst them didn’t fit the stereotype of what a biker is; the truth is that most of them did.

Fighting, drinking, drugs, bikes, women - a lifestyle I know little about, that everything – and even though I was just reading about it, I still got chills down my back when they talked about beating people up for the smallest imagined affront - or for their race, which I suppose is a major affront – and raping women. Actually, the entire chapter that dealt with their views on women made me sick.

It’s vile.

Just vile.

There is no chance that I will ever read this again, and I must point out that I admire Thompson his courage. It is a very interesting read, but also incredibly infuriating and I shook my head in disbelief so many times that I’m surprised it didn’t fall off.

To keep things on the short side: read it for the insight into a culture not many dare (or even want to – or are invited to) visit. I have little interest in bikes and bikers, and the only reason I read this was because it was a part of my 100 Classics Challenge. However, I am glad that I read it and I truly understand why this is considered a classic and a must read.

Friday, 3 May 2013

Radio Silence

I've been playing tourist in Stockholm, Sweden with a friend - hence the no posting. Then I had an exam today (which went great - I hope) and so I'll get back to reviewing asap. Until then, here's a picture of my new(ish) bookshelves: