Wednesday, 24 April 2013

Jag Sköt Paulo Coelho av Staffan Vahlquist (4.5/5)

Publiceringsdatum: 2008
Antal sidor: 85


Baksidan säger: En man i trettioårsåldern försöker starta om i en ny stad. Han arbetar en tid som lärare, men när han oväntat får ett arv säger han upp sig för att istället ägna sig åt ett filosofiskt projekt. Uppgiften visar sig vara övermäktig. Han försjunker i grubblerier, blir deprimerad och tappar så småningom helt kontakten med det omgivande samhället. Och en dag tar arvet slut. Efter en period av misär och utanförskap får han dock chansen att komma tillbaka, då han erbjuds ett jobb på en bokhandel. En sista chans, som inom kort ska förvandla en ansvarskännande medborgare till mördare.

Jag säger: Jag plockade upp den här pga. titeln då jag, som huvudpersonen i historien, känner ett starkt förakt för Paulo Coelho och ville egentligen veta anledningen till varför någon skulle vilja mörda honom.

Utöver det att han skriver avskyvärda böcker.

Boken börjar med att berättaren låter oss veta att han ”möjligen är en ond människa, men jag är inte sjuk. [...] Den här skriften är således ingen dåres försvarstal och inget försök till urskuldande. [...] Juridiken ger samhällets version av brottet, detta är brottslingens.” Sedan får vi veta varför han väljer att inte fortsätta som lärare, hur han hamnar i sin depression och förlorar tron på samhället och dess invånare.

Det är väldigt mycket existentiella tankar som han grubblar på; samma tankar som jag själv haft och som ofta leder längre och längre bort från samhället. Han försöker förgäves hitta en lösning på sina problem och det är först när han blir nästintill hemlös som han lyckas slå dem åt sidan och bara ”leva”. Efter ett drygt år av någorlunda harmoni läser han Alkemisten av Coelho ”som med de mest tillåtande ögon var den mest sliskigt romantiska, pretentiöst kvasireligiösa smörja” han någonsin läst och bestämmer sig för att mörda honom så att författaren inte kan lura några fler människor med sina böcker.

Jag måste erkänna att jag skrattade gott och igenkännande i hans arga beskrivningar och hat mot Coelho. Det var roligt att läsa om en protagonist som är (någorlunda) påläst om filosofi kritisera Coelho från en intelligent ståndpunkt – och med lite humor. Trots detta måste jag säga att jag inte enbart gillar novellen för att jag håller med berättaren, utan mest för att han presenterar sina argument och handlingar på ett tydligt och klarsynt sätt.

Nej, jag tycker inte att mord är en acceptabel lösning, men jag förstår hur han hamna där.

Detta är Vahlquists debut och jag ser framemot att läsa mer av honom i framtiden.

No comments:

Post a Comment