Monday, 4 June 2012

Samlade Dikter och Prosa 1954 – 2004 av Tomas Tranströmer (4/5)

Baksidan säger: Samlade Dikter och Prosa 1954 – 2004 innehåller Tomas Tranströmers samtliga publicerade diktsamlingar samt prosastycket Minnena ser mig från 1993.

Jag säger: Först och främst så vill jag påpeka att det känns så otroligt surt att jag som växt upp i Västerås inte ens kände till Tranströmer förrän han blev nominerad till Nobelpriset förra året. Hur kan alla mina svenskalärare genom tiderna inte ha introducerat mig till honom?

Oj, vad jag har gått miste om något stort.

Jag tycker att det är svårt att uttrycka i ord vad jag tycker om poesi eftersom jag oftast tar det så personligt. Men det som jag gillar mest med Tranströmer är hans sparsmakade språk, hans okonstlade sätt att förmedla känslor genom måttfulla metaforer.



Hästen talade: ”Jag är den Ende.

Tomheten som red mig har jag kastat.
Detta är mitt stall. Jag växer sakta.
Och jag äter tystnaden här inne.”
- Från Palatset, s 120

Det är flera dikter som jag redan läst om och om igen, och jag vet att jag kommer fortsätta att återkomma till dem. Ibland tolkar jag vissa dikter utefter vad jag känner för stunden, och jag imponeras av Tranströmers språk som tillåter mig den friheten.

Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen
- s 399

Och ibland så återkommer jag till vissa dikter för känslan av trygghet och tröst som de ger.

Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig.
- s 413

I Minnen Ser Mig berättar Tranströmer om sin uppväxt, och precis som i sina dikter, känns det som att han talar direkt till mig. Ju mer jag läser desto mer vill jag ha. Trots detta känns det som att han är mer av en poet än prosaförfattare; att han förmedlar känslor bättre med få välvalda ord.

Jag rekommenderar alla jag pratar litteratur med att läsa Tranströmer så snart de kan. Varför vänta?

No comments:

Post a Comment