Wednesday, 1 February 2012

Som Om Ingenting av Katarina von Bredow (2.5/5)

Baksidan säger: På skrivarkursen träffar nittonåriga Elin Paul. De finner en speciell samhörighet och sakta börjar det utvecklas något mellan dem. Elin blir kär. Allvarligt kär. Men Paul är tjugofem år äldre. Och han är far till Elins bästa kompis. Elin kämpar emot. Det får inte hända, det finns inte. Men det händer i alla fall.

Jag säger: Den här boken var väl egentligen ingenting märkvärdigt. Jag trodde att det skulle vara så mycket mer än det var, och det kanske har mer med mig att göra än von Bredow, men lite besviken är jag.

Jag läste ut den på ett par timmar glömde den lika fort. Ingen utav karaktärerna fastnade eller kändes trovärdiga. Elin skulle vara lite av allt; hon skrev och tyckte sig vara djup och intelligent men jag såg ingenting som visade endera; hon skar sig lite så där i förbifarten; blev deprimerad och slutade äta; och var otroligt självupptagen.

Jag tyckte inte om henne.

Och speciellt inte det hon packade ner i sin väska i slutet av boken. Ingenting i boken visade något tecken på att hon skulle gå den vägen, och hux flux så tycker hon att allt ska ta slut.

Nej, det känns som att von Bredow har läst en lista på alla element man ska ha med i en nutida ungdomsroman och sett till att hon bockat av alla utan något slags sammanhang. Det kändes som att hon tog för lätt på alla ämnen hon tog upp – ingenting utvecklades.

2.5/5 för att det kunde ha varit så bra, men blev bara meh.

No comments:

Post a Comment