Wednesday, 10 February 2016

Det kunde varit jag av Sara Olausson (2.5/5)

Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 146

Baksidan säger:
För ett drygt år sedan kom serietecknaren Sara Olausson gåendes med sin son i handen förbi en rumänsk tiggare. De började prata med varandra och till slut sätter sig Sara ner bredvid tiggerskan, som heter Felicia. När Sara och sonen ska gå hem ger Felicia 5 kr till Saras son för att köpa en glass. Mötet blir början på en djup vänskap mellan de båda och deras familjer, Sara startar en facebookgrupp med namnet "Det kunde varit jag", som snabbt får tusentals följare och stort genomslag i media. Vänskapen uppmärksammas i tidningsartiklar, radioreportage och Sara Olausson medverkar i flera TV-debatter. Felicia bor periodvis hemma hos Sara, och Sara å sin sida följer flera gånger med Felicia till den lilla byn i Rumänien där hon bor.

I denna seriebok skildrar Sara Olausson i tecknad serieform, hela denna sällsamma och gripande berättelse, mötet med Felicia och vänskapen som växer fram dem emellan. Sara Olausson skildrar också Felicias uppväxt och liv och ger oss en inblick i orsakerna till att man utsätter sig för att tigga på gatan. Drömmarna om ett bättre liv, inte bara för sig själv utan och för de barn, barnbarn, föräldrar eller andra släktingar som är kvar i Rumänien. En del kommer för att få ihop pengar till sjukvård för någon i familjen.

Det har blivit ett lika viktigt som ovanligt dokument i denna tid då tiggeriet diskuteras så mycket i vårt land.

Sara Olausson berättar själv: "I oktober 2013 träffade jag en ny vän. Hon heter Felicia. Vi kom från helt olika håll, hon satt på gatan med en mugg framför sig och tiggde för sin överlevnad och jag gick förbi bland de "vanliga" människorna. Vi hade inte kunnat drömma om att det skulle bli såhär, att allt det här skulle kunna hända. Det här är en berättelse om ett Sverige som tvingats se fattigdomen rakt i ögonen, om växande kärlek och växande hat. Det är berättelsen om ett år som förändrade mitt liv och jag kunde inte hålla tyst om det. Lyssna, för det här är viktigt. "


Jag säger: Berättelsen är en blandning av facebook-inlägg, serier, bilder, intervjuer, konversationer och Olaussons egna ord, tankar och återberättelser av händelser. Trots att det är en gripande berättelse, störde jag mig lite på predikandet. Visst presenteras det med lite självdistans, men ändå.

Och varför inlägget om att ha kungligt blod?

Jag var mycket intresserad av Felicia och Olaussons vänskap, av Felicias berättelse, men inte så intresserad av allt som hände runtomkring. Kontrasten mellan de två kvinnornas liv berättades inte på ett nytt sätt och det hela blev för mycket. Om boken hade hetat Det kunde varit du och haft kvar fokus på Felicia och hur tiggarna lever och deras roll i samhället och fokuserat mindre på Olausson hade jag nog gillat den bättre.


Thursday, 4 February 2016

Pappa för dig som har bråttom av Henrik Lange (3/5)



Publiceringsdatum: 2010
Antal sidor: 159

Baksidan säger:
Henrik Lange har haft stora framgångar med böckerna »80 romaner för dig som har bråttom« och uppföljaren »96 romaner för dig som fortfarande har bråttom«, där han i fyra tecknade serierutor komprimerar kända romaner. Om denna nya bok »Pappa för dig som har bråttom« berättar han att: »Det första som dör i krig och när man får barn är sanningen.« Men här, mitt på det slagfält som kallas »att bli pappa«, återuppstår den.

»Pappa för dig som har bråttom« är en ögonvittnesskildring, en direktrapportering, som varken skänker hopp eller tröst. Den är skriven under tiden som Henrik Lange har befunnit sig mitt i infernot och det finns inte en pappa som inte kan känna igen sig.

Med Henrik Langes speciella blick för att i några få ord fånga in och beskriva ett komplext skeende, får vi här följa en ung stark man från det att han får beskedet om att han ska bli pappa till det att han nio år senare är trebarnsfar och känner sig som en urvriden disktrasa. På vägen dit stöter han på många märkliga personer, allt från underliga läkare till kindnypande gamla tanter.

Vad som händer med den blivande mammans kropp har det skrivits många böcker om, men vad händer egentligen med mannens kropp? Vi får också veta hur man uthärdar föräldragruppsmöten, hur man står ut med andra pappor och deras barn och varför småbarnsföräldrar skickar julkort på sina barn.


Jag säger: Lange blandar serierutor med text när han beskriver resan från att få reda på att partnern är gravid till det att barnet fötts och allt vad det innebär. Det var mycket intressanta observationer som jag aldrig riktigt kommer ta del av då jag inte är man och inte heller vill ha barn, men som jag ändå kände igen från syskon och vänner som upplevt det. 

Det hela presenteras på ett komiskt sätt och trots att jag aldrig skrattade högt, log jag och nickade lite då och då.

3/5 och jag ger gärna bort denna som en gåva till en blivande pappa i framtiden. 

Wednesday, 3 February 2016

80 Romaner för dig som har bråttom av Henrik Lange (2/5)

Publiceringsdatum: 2007
Antal sidor: 165

Baksidan säger:
Vem skulle inte vilja ha läst alla böcker, eller i alla fall samtliga klassiker som givits ut? Henrik Lange hjälper oss med detta. En bild säger ju som vi alla vet mer än tusen ord. I den här lilla fina ut gåvan, 80 romaner för dig som har bråttom har Henrik Lange summerat åttio romaner, var och en på en enda sida och med fyra serierutor var. Han lyckas på ett mästerligt sätt komprimera varje bok. Här får vi utmärkta sammanfattningar på klassiker som till exempel: Da Vinci-koden, Mörkrets Hjärta, Flugornas Herre, Bibeln, Bröderna Lejonhjärta, Röda Rummet, Den gamle och havet, Lasermannen, God Natt Alfons Åberg, Fru Björks öden och äventyr, Odyssén och Sagan om Ringen. För att nämna några.

Jag säger: Jag älskar tanken bakom boken, men tyckte inte alls om utförandet. De flesta av skämten föll platta och jag höll inte med om mycket.

Inte för mig, helt enkelt. 

Tuesday, 2 February 2016

Den sämsta får du gratis av Henrik Lange (5/5)

Publiceringsdatum: 2011
Antal sidor: 200

Baksidan säger:
Bokmässeskvaller och avundsjuka författare 

Henrik Langes "Bokstöd"-bilder från bokbranschen har gått i Svensk Bokhandel i flera år, där han kommenterar svenska litterära händelser med en mer eller mindre aktuell knorr. Henrik Lange konstaterar bland annat att det i själva verket inte har hänt så mycket sedan Gutenberg tryckte sin första bok: författare ska skriva böcker som ska säljas på en marknad. Henrik Lange kommenterar den svenska bokvärlden bestående av millennium-affärer, bokmässeskvaller, sura bokhandlare, omöjliga kampanjtricks och avundsjuka författare.


Jag säger: Jag har nog inte skrattat högt så mycket åt en bok på väldigt länge, alltmedan jag nickade instämmande till nästan alla serierutor.

Det är satir på högsta nivå och jag läser gärna mer av Lange.

Monday, 1 February 2016

Up a Tree in the Park at Night with a Hedgehog by Robert P. Smith (3/5)

First published: 2009
Page count: 215
The back says: Benton Kirby is in a spot of bother...

His life hasn't exactly gone to plan. This is hardly surprising, however, as he never really had one in the first place. Armed with a philosophy degree, a dead fiancée, a brother who drives Death around London in his black cab, and a girlfriend with a history of suicidal pets, Benton - ambitionless and emotionally disengaged - embarks, for no apparent reason, on an affair with a beautiful, sexually adventurous, Korean virgin.

Following a strange snowballing of even stranger events, he finds himself, at last, exactly not where he ever imagined he would be, up a tree at night in the park with a hedgehog...

I say: This is the type of humour that I can understand but don’t really appreciate.

Like a Ben Stiller film.

Few things in the story were believable – nor were they supposed to be – and I found the incredulity of it all trying. My mind rebels against people putting their poo in their pocket because it refused to be flushed down, and then proceed to make out with a woman eventually crushing the excrement and running away due to the foul smell.

I just can’t with all that...

Luckily, this was a quick read and not offensive enough to stop me reading. After all, I wanted to find out how he ended up in the tree with a hedgehog.

was disappointed. 

3/5 and I am not entirely averse to reading more by Smith. 

Wednesday, 20 January 2016

Nio månader av Cia Sigesgård (4.5/5)

Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. 
När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan.


Jag säger: Oväntat fängslande; och trots att jag inte vanligtvis tycker om skräcklitteratur/thrillers kunde jag inte läsa den snabbt nog.
berättelsen är uppdelad i nio kapitel, ett för var månad, och berättarrösten varierar mellan Emma och Daniel så att man ser hur de båda upplever graviditeten och varandra. Båda två kändes trovärdiga och trots att jag hela tiden önskade att inget illa skulle hända dem visste jag att något väntade mot slutet.

Och vilket slut.

4.5/5 då jag gärna läser mer av Sigesgård.

Monday, 18 January 2016

A Greyhound of a Girl by Roddy Doyle (2/5)

First published: 2011
Page count: 168
The back says: Mary’s great-grandmother is a ghost. But she’s not an old ghost. She’s a young woman who never lived to see her children grow up. Now she’s back on an urgent mission. She needs Mary’s help to give a dying woman one last, glorious adventure...

I say: I expected so much more from this that I was ultimately disappointed pretty much all the way through.

With nearly everything.

I do realise that this is a children’s book, but even as such I found the language, though appropriate, incredibly repetitive and exasperating. Yes, this is how they spoke, but it grated something awful. The plot itself was so unbelievable I couldn’t find the interest and just kept reading for the sake of it.

Then there was Mary who I found insolent and trying, although I assume one is meant to find her endearing. Tansey, the dead grandmother, and Emer, the grandmother, were interesting enough, but the mother’s character felt more like a filler.

2/5 for all the above reasons, but I’ll still give Doyle another go in the future. 

Friday, 15 January 2016

From Russia with Love by Ian Fleming (3/5)

First published: 1957
Page count: 268
The back says: James Bond is marked for death by the Soviet counterintelligence agency SMERSH in Ian Fleming’s masterful spy thriller, and the novel that President John F. Kennedy named one of his favorite books of all time.

SMERSH stands for “Death to Spies” and there’s no secret agent they’d like to disgrace and destroy more than 007, James Bond. But ensnaring the British Secret Service’s most lethal operative will require a lure so tempting even he can’t resist. Enter Tatiana Romanova, a ravishing Russian spy whose “defection” springs a trap designed with clockwork precision. Her mission: seduce Bond, then flee to the West on the Orient Express. Waiting in the shadows are two of Ian Fleming’s most vividly drawn villains: Red Grant, SMERSH’s deadliest assassin, and the sinister operations chief Rosa Klebb — five feet four inches of pure killing power.

I say: I can’t stand James Bond, as can be told by previous reviews and will not even comment on his character. Thankfully, this is the last of the novels I have to read for the 100 Classics Challenge.

Why there had to be so many of them, I’ll never know...

The first part of this instalment is dedicated to SMERSH and the reasons they want Bond dead. We are introduced to the main players of the organisation and find out the story behind the assassin Red Grant, as well as the spy, Tatiana Romanova, who is sent to entrap Bond. All of this I found immensely interesting and it is only when Bond is introduced to the story, about one third into the novel, that my interest started to wane.

Everything.
Was.
So.
Ridiculous.

As per usual.

Bond, being so focussed on bedding Tatiana agrees to take the train from Istanbul to Paris for 4 nights rather than flying straight to London. That in itself is one of the silliest plot devices I have ever read, but makes perfect sense since Bond is a fucking asshole Fleming needed a reason to create some form of drama and suspense.

Sigh.

Of course, there are Russians on the train. Of course Bond survives in the most ludicrous of ways. Of course, of course, of course...

3/5 because I figure that since a third of the book was rather good, I’d be generous. 

Wednesday, 13 January 2016

Svenska Recensioner

Här kommer tre svenska recensioner:

Koma av Emanuel Blume (2/5)
Publiceringsdatum: 2015

Baksidan säger:
I en låst sal på sjukhuset sitter Robin, böjd över sjuksängen med vad som en gång var hans flickvän. Det var en olycka, intalar han sig, och ingen kommer någonsin misstänka något annat. För säkerhets skull har han barrikaderat dörren. Då slår hon upp ögonen.

Jag säger: Jag får väl börja med att säga att jag inte är så förtjust i zombielitteratur, men trots det lilla jag läst och mitt motstånd fann jag lite som jag gillade här. Språket kändes krystat och då det inte var några ordentliga inledningar i texten som separerade nutid från dåtid, var jag tvungen att läsa ett par rader innan jag insåg vart jag var. Själva handlingen grep mig aldrig och allt var så otroligt att jag var glad när slutet kom.

2/5 pga. ovanstående. 




Jultomten av Eric Worén (3/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 16

Baksidan säger:
Tomten är änkeman, alkoholist och utan nissar. Mörkret tycks oändligt där han fallit omkull, naken under ett fågelbord. Hur länge överlever man i kylan utan kläder? Och vad händer egentligen med julen?

Jag säger: Detta blir en kort recension då jag inte har så mycket att säga om berättelsen. Den var underhållande nog, men jag tyckte att språket var stelt och bildade en barriär mellan texten och  mig. Tanken bakom berättelsen var intressant och jag hade gärna velat veta mer om hur tomten kom att bli alkoholist, men då skrivet annorlunda.

3/5 mest pga. slutet.





Arca Ferrum av Markus Sköld (4/5)
Publiceringsdatum: 2015
Antal sidor: 15

Baksidan säger:
De första fem åren eller så görs åtskilliga försök att rensa upp. Trupper skickas ut för att decimera antalet smittade, men expeditionerna resulterar bara i fler och fler smittade.
De är som kackerlackor. Det är så man ser dem. Livsfarliga kackerlackor, men kackerlackor likväl. Och det enda människorna kan göra är att ta sig högre och högre, och hoppas att befästningarna ska hålla.
De flesta tittar inte ner mot marken längre. Det känns bättre att låtsas att de inte existerar, att man har valt att lämna marken för alltid för ett liv i skyskraporna istället för sanningen – att ingen som vill fortsätta leva kan sätta sin fot där nere längre.
Samtidigt har vetenskapen i åratal varnat för att de naturliga resurserna är på väg att ta slut. Nu har de fått rätt. Det finns inget mer att utvinna ur planeten. Den är ett dött skal, uttorkad som en fluga som fastnat mellan fönsterrutor – fullt befolkad av två olika sorters parasiter: människor, och de smittade.
Där någonstans beslutar man sig för att lämna planeten.
De styrande inser dock snabbt att det inte finns material och resurser att bygga rymdarkar för att evakuera hela mänskligheten – något de håller tyst om.
Man bygger bara en ark. Och man kallar den ”Arca Ferrum” – kista av järn.


Jag säger: Det känns alltid konstigt när sammanfattningen är längre än recensionen, men vad kan man göra åt det när man inte har så mycket att säga om själva berättelsen då minnet sviker?


Arca Ferrum var spännande nog att hålla min uppmärksamhet till slutet. Protagonisten gör det som krävs för att försöka komma med på Arca Ferrum om berättelsen varit längre och jag önskar att berättelsen var längre och mer välutvecklad då jag precis hade börjat njuta när det tog slut.

Monday, 11 January 2016

Scoop by Evelyn Waugh (2.5/5)

First published: 1937
Page count: 222
The back says: Lord Copper, newspaper magnate and proprietor of the "Daily Beast", has always prided himself on his intuitive flair for spotting ace reporters. That is not to say he has not made the odd blunder, however, and may in a moment of weakness make another. Acting on a dinner-party tip from Mrs Algernon Smith, he feels convinced that he has hit on just the chap to cover a promising little war in the African Republic of Ishmaelia.
One of Waugh's most exuberant comedies, "Scoop" is a brilliantly irreverent satire of "Fleet Street" and its hectic pursuit of hot news.

I say: Yet another book I never would have touched were it not that for the insipid 100 Classics Challenge, even though I did vow to read more of Waugh’s work after finishing both A Handful of Dust and Vile Bodies.

This time, however, I think I’m done.

Mr Boot, mistaken for another journalist with that name, is sent to cover the war in Ishmaelia where he, not being a proper correspondence journalist, encounters quite a few predicaments. One of them being that when one journalist makes up news, all the others send similar reports and Boots is told to do the same, knowing very well that it’s all a lie. Another being that he is too naïve to know when he is being take advantage of until it’s too late.

Of course...

Satire.

With Waugh I have come to expect nothing but satire, and I am, quite frankly, no longer interested. Few things in this novel grabbed my attention long enough and where I'd previously considered his work somewhat entertaining, I found Scoop tiresome and self-important.

2.5/5 because at the end of the day this was nothing more than a tired meh.